Snuggels viktnedgång

Nu har det gått 3 dagar sen jag gjorde Lipolysbehandlingen. Jag har inte ont längre, men jag, som synes på bilden, blåmärken på magen, o det är klart att det gör ju lite ont när ungarna råkar trycka där, men för övrigt känns det bra. Svullnaden har lagt sig o jag har måttat mej. Jag är så otroligt förväntansfull. Nu får veckorna gå fort, så jag får se lite resultat!!!

Så där, nu är det gjort. De injicerade Lipolys i gäddhänget o "maghänget".  Allt gick ganska fort tycker jag. De började med magen. Jag räknade inte antal stick där, menjag skulle kunna tänka mej 9-10 stick på varje sida. Mitt på magen kändes inte så mycket, men när han kom längre ut till "handtagen" då kunde det göra lite ont just när han stack in nålen, men sen kändes nada. Efter en liten stund började det klia, svida o bränna lite grann, men helt överkomligt. KÄndes som man bränt sig på en nässla eller hade soleld.

När magen var klar gick han över till armarna. Vänster arm fick 9 stick och höger arm tror jag fick 6 ellerom det var 7 stick. Här kändes det nästintill inget alls. Varje stick kändes ungefär som när man lämnar blodprov, det sticker till när nålen ska in, men sen ingeting. När armarna var klara kändes de en aningens tunga, som att man lyft skrot eller nåt. 

 När vi var klara frågade han om jag ville se sprutan, först tvivla jag lite, men sen så ok, jag ville se. O herre jävlar säger jag bara, tur jag inte såg det innan, får då hade jag vänt i dörren o gått hem! Varje spruta hade 5(!) nålar, så varje stick han gjorde gjorde han alltså 5. Prickarna på magen såg ut som en blomma. Det märkliga är att jag inte kände det, jag lovar o svär över att det kändes som om han bara hade en nål som han tryckte med.

Så ska man räkna efter hur många stick jag fick i te x vänster arm så var det inte 9 utan 45!

Allt som allt tog det 40 minuter från det att jag kom in på hans rum, stickandet tog ca 30 minuter.

Man är ganska öm efteråt, så jag var väldigt glad över att jag hade tagit med mej mjukisbyxor o ha på efteråt.

Igår kväll var jag öm, mådde lite illa, i dag är jag öm, men det är ändå överkommligt. Det känns som om man har världens träningsvärka i magmuskler o armar. O det är ju skönt. Då kan man ju inbilla sig att man varit o träna!!

Så fort svullnaden har lagt sig ska jag mäta midjan och armarna o så får vi se om 6v om det har hänt något!

Ps. pga att jag var trött o öm i går, så blev det ingen vägning, utan jag väntar till nästa vecka.

...jag skrev. Shit vad kass jag är på att skriva här.

Veckan som gått har jag kämpat på vad det gäller mat o motion. Jag tycker att jag äter rätt och jag har faktiskt gått väldigt mycket hela veckan. Trots det står min glädjevåg stilla.

Jag fattar inte varför det står stilla? Det är så j*vla deprimerande. Men ok, jag ska erkänna att den här veckan har det varit jätte svårt att inte små äta, men jag tycker ändå att jag har kunnat tygla mej och hållit mej inom mina points. O sen när jag har motionerat så mycket. Nä, det kan inte vara mitt ätande som gjort att jag stått stilla en vecka. Utan det är väl så bara helt enkelt att den här veckan var det min tur att stå stilla på vågen. Förra veckan var det några andra o nu är det jag. Men usch va depp man  blir. Man blir så omotiverad men samtidigt motiverad till att inte ge upp. Hm, knasigt det där lät då!

Man kan säga att humöret går upp o ner.

Nervös som bara den är jag för morgondagen. 2 orsaker:

Jag ska i väg o förhoppningsvis minska "gäddhänget"  o maghänget o så ska jag ju då väga mej i morgon kväll. Tänk om jag gått upp??? Hjälp.....

Att vara med i viktväktarna är lite som att springa ett lopp. Man tänker typ samma sak: " Kom igen nu, bara lite till. Det klarar du. Pressa nu då"

Förresten, igår blev jag så himla sugen på rårakor, så jag var tvungen o ställa mej o göra det till min lunchlåda i dag. O shit va jag längtar till lunchen!!

JIPPI!!!!!! I dag fick jag min första guldstjärna vid vägningen!!! Det innebär att jag har gått ner 3,4kg och mitt första delmål är uppnått.

Man kände sig som en liten barnunge när man såg tjejen sätta fast en stjärna i min bok, det liksom bara pirra i kroppen, man ville bara vråla. hahaha... Shit vad jag är glad!!